Igår efter jobbet tog jag ett glas vin med en kollega i kulturbranschen. Det kändes väldigt bra, hade nästan glömt hur det känns att sitta och prata sådär, ha ett samtal om viktiga saker – om politik, om aktuell debatt, om vår gemensamma känsla av att höger-vänster-debatten är problematisk, natt kulturpolitiken är kidnappad av högern och att vänstern naivt fänas och fäktar utan att riktigt begripa vad som hänt. Mer om det en annan gång. Men för mig personligen var det viktigaste med kvällen insikten om att jag inte bara är ett verktyg, utan en egen unik personlig röst, och att den rösten förtjänas att tas på allvar.