mar 252012
 

Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson skriver idag i en ledarkrönika söndagen den 25 mars att hon besökte ABF-huset tisdagen den 20 mars: ”Det var en ny upplevelse att röra sig i grupp i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Men det var det värt. Göran Persson var i tisdags inbjuden av Socialdemokratiska Israelvänner att tala om sin syn på Israel”. Ludvigsson avslutar med att referera hur Persson avslutade sitt anförande: ”Perssons favorit bland finalnummer, passar hans återkommande deklamation av Heidenstam särskilt väl efter hans tal om Israel i tisdags.

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går

– men ej till människor! Jag längtar marken,

jag längtar stenarna, där barn jag lekt.”

mar 192012
 

Israel och Socialdemokratin
Tisdagen den 20 mars kl 18.30
Göran Persson, fd. statsminister och partiordförande för Socialdemokraterna, håller ett anförande med fokus på hans personliga relation till staten Israel och dess historia, och det blir möjlighet att ställa frågor. Moderator: Ulla Rydbeck, ordförande Socialdemokratiska Israelvänner.
ABF-huset Stockholm, Sveavägen 41
Fri entré
Arr: Socialdemokratiska Israelvänner & ABF Stockholm

mar 092009
 

Det blev ingen stoppad match, men tyvärr ger hela historien en bitter eftersmak. De svenska tennisspelarna var inte i bästa form, och hade verkligen behövt en entusiastisk hemmapublik. Om det hade räckt ska jag låta vara osagt, för det israeliska laget var bra, och de spelade under all sorts press. Särskilt välkomna kan de knappast ha känt sig.
Inte heller lyckades demonstranterna få fokus på sin sakfråga, vilket visar vilket slag i luften det var. I stället har det handlat om tomma läktare, enorma kostnader för polisinsatser, maskerade demonstranter.
Efterrräkningar är i alla händelser att vänta. Någon mer Davis Cup-match i Malmö lär det knappast bli inom överskådlig tid. Evenemangen kommer att gå till Helsingborg och Göteborg som är de två andra Davis Cup- städerna i Sverige. Stockholm får ev. ersätta Malmö. Det kan även bli idrottsliga efterrräkningar. ITF (det internationella tennisförbundet) kommer att se över sitt regelverk och se till att kommunala beslutsfattare inte ska kunna få det inflytande som de fick i Malmö. Och kanske blir det även ekonomiska efterräkningar. Svenska Tennisförbundet måste vara fly förbannade på Malmös politiker. Slutnotan är inte skriven ännu.
Men vilka principer ska då gäller för idrottsligt utbyte? Jag frågade en idrottskunnig man jag känner. Ska man aldrig kunna bojkotta?
Jo, det ska man väl kunna, men då ska det vara på erkända internationella principer. Och då ska bojkotten mot det landet inte bara gälla på det idrottsliga området, utan då ska det gälla även andra former av förbindelser; kultur, handel m.m. Idrotten ensamt ska inte behöva användas som ett politiskt slagträ, det ger bara en känsla av småaktigt grabb-bråk.
Och det ska vara ett nationellt fattat beslut, inte ett beslut taget av en kommun eller ett idrottsförbund.

mar 062009
 

>Vanligtvis brukar vi hävda att idrott och politik inte hör ihop. Men i fallet med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel verkar inte detta gälla. Sverige har haft idrottsligt utbyte med många länder med tvivelaktig demokrati, med länder som oversägligen inte respekterat mänskliga rättigheter. Var fanns de upprörda rösterna då? Visst debatterades OS i Kina, men så här i backspegeln kan vi konstatera att evenemanget blev ett lysande tillfälle för en stat som inte respekterar mänskliga rättigheter att visa upp sig som ett ”mönsterland”. Det utlovades förbättringar vad gäller yttrandefrihet, resultatet blev det motsatta.
I Malmö rustar sig nu demonstranter som kommer från vitt skilda grenar på det politiska trädet; en ohelig allians mellan yttersta vänstern, yttersta högern, nynazizter och fundamentalistiska muslimska grupper. Det visar sig att hot om våld tyvärr fungerar, och myndigheterna gömmer sig nu bakom ”säkerhetsaspekten”. Det offentliga samhället borde visat att hot om våld inte ska löna sig, och målet borde ha varit att genomföra matchen inför publik. Det går inte att frigöra sig från den obehagliga tanken att det för vissa länder som bryter mot mänskliga rättigheter finns en måttstock och för Israel, Mellanösterns enda demokrati, råder en annan. Israel är inte heller dömt för att bryta mot mänskliga rättigheter, debatten om Gaza-krigets legitimitet pågår, och det finns olika bilder och olika sanningar, beroende på vem man frågar. Läs t.ex. vad Lisa Abramowicz och Ulf Öfverberg skriver i Sydsvenskan 2009-03-05: ”Israel döms efter en annan måttstock”. Man må ha vilken uppfattning man vill om Gaza-konflikten men att den ska påverka ett enskilt idrottsevenemang är orimligt. Varför duckar regeringen i frågan och bollar över den till den kommunala beslutsnivån. Vi talar faktiskt om en tävling mellan två stater, och då borde staten Sverige uttala sig i frågan. En del av de som nu rustar sig för demonstration säger klart och tydligt att deras syfte är att stoppa matchen, inte bara att ”fredligt” demonstrera. De talar om Israel som ockupationsmakt, de talar om övergrepp och hela deras argumentation går ut på att Israel som stat ska uteslutas från att delta i det internationella samfundets olika evenemang inom t.ex. idrott och kultur. Med vilken laglig rätt?
Hur kan vi acceptera att organisationer som säger sig inte ens acceptera staten Israels rätt att existera, får utrymme att genomföra aktioner som har till syfte att stoppa tennismatchen? Lyssna på idrottsrörelsen, i detta fall Svenska Tennisförbundet, de väljer klokt att inte uttala sig politiskt, och de är ytterst besvikna över hur evenemanget utvecklat sig. Under ytan (att tala om säkerhet) ryms grumliga åsikter om staten Israel, men inte bara om staten, utan om deras medborgare också – ”judarna”. Det är sorgligt att behöva läsa i Svenska Dagbladet 2009-02-05 att enskilda svenska judar, boende i Malmö, inte längre känner sig trygga i sitt hemland. Borde inte alla tillgängliga offentliga och polisiära resurser sättas in för att garantera svenska medborgares säkerhet? Ska svenska medborgare på fullt allvar behöva överväga att lämna sitt hemland för att flytta till Israel, det land som enligt dem själva, är det enda land som garanterar dem som judar, ett land att leva tryggt i. Det påminner på ett skrämmande sätt om den situation som judarna i Europa kände under 30-talet.
Det säkerhetsmässiga och polisiära läget har nu tyvärr eskalerat till en sådan nivå att det är omöjligt att spela för publik, men hade man hanterat frågan på ett annat sätt från början hade det troligen varit möjligt. Det är av yttersta vikt att samhället och de valda politikerna inte faller undan för hot om våld utan att alla offentliga krafter sätts in för att garantera att idrottsliga evenemang går att genomföra utan politiska förtecken. Det nätverk av demonstranter som nu formerar sina styrkor hotade t.ex. med att köpa upp biljetter och inifrån arenan ställa till bråk, självklart är det helt oacceptabelt. Och samhället verkar stå helt handfallet inför situationen. Man borde tycka att det inom polisen, med tanke på alla problematiska fotbollsmatcher som genomförs, skulle finnas en beredskap för att hantera ett evenemang som Davis Cup-matchen. Nu kommer ytterst få att sitta på läktaren och se israeliska och svenska tennisspelare som tränar hårt för att nå till toppen i sin idrott spela. För tennisintresserade som kan lyfta blicken bortom politisieringen av idrotten finns möjligheten att se matcherna på tv.